Italian, 1680-1750 , Active in Naples during the frist half of the 18th Century Active in Naples during the frist half of the 18th Century .was an Italian painter who was born in Naples, Italy. He studied with Jan Frans van Bloemen (1662-1749), Angelo Maria Costa (1670-1721), and finally with Gabriele Ricciardelli (active between 1741 and 1777). From 1737 to 1739, he was employed decorating the royal palace of Naples. Coccorante died in Naples in 1750. He is best known for his large highly detailed landscapes with imaginary classical architectural ruins. He often included small figures in the foreground to emphasize the expansiveness of the ruins. Coccorante is classified as a veduta (or vista) painter. The Honolulu Academy of Arts, the Louvre, the Lowe Art Museum (Coral Gables, Florida.), Mus??e d??partemental de l'Oise (Beauvais, France), Mus??e de Grenoble (Grenoble, France), Museo Regionale Agostino Pepoli (Trapani, Italy), and Pinacoteca del Castello Sforzesco (Milan, Italy)  Related Paintings of Leonardo Coccorante :. | Port of Ostia in Calm Weather | Harbor with Roman Ruins | An architectural capriccio with figures amongst ruins,under a stormy night sky | Harbor Scene with Roman Ruins | Port of Ostia During a Tempest |
Related Artists:
George John Pinwell,RWS
1842-1875 English illustrator and painter. He was born in humble circumstances and was largely untrained. He was briefly a student at St Martin's Lane Art School and at Heatherley's. From 1863 he contributed woodblock illustrations to magazines, establishing his reputation in 1865 with the Dalziel brothers' editions of The Arabian Nights and The Works of Oliver Goldsmith. Pinwell's finest drawings were commissioned for the Dalziels' poetry gift-books. With another illustrator, John William North (1842-1924), he worked at Halsway Manor in Somerset in 1865, experimenting with formal effects based on the structure of stone farm buildings or on the wooden beams of barn interiors (his drawings do not seem to have survived). Some of the illustrations for A Round of Days (1866) and Wayside Posies (1867) present an ideal vision of the countryside, but a vein of social concern is also present. In The Journey's End, from Wayside Posies, a strolling player lies dead, worn out by hardship and hunger. For an illustrated edition of Jean Ingelow's Poems (1867),
Benedetto Luti
Benedetto Luti (17 November 1666 - 17 June 1724) was an Italian painter. Luti was born in Florence. He moved to Rome in 1691 where he was patronized by Cosimo III de' Medici, Grand Duke of Tuscany, an enthusiast for the pastel portrait. Luti was one of the first artists to work in pastels as the final composition as opposed to initial studies for paintings or frescoes. He also worked in oils and painted frescoes for the Basilica di San Giovanni in Laterano. Luti was also a successful art dealer and ran a school of drawing; among his pupils were Giovanni Domenico Piastrini, Giovanni Paolo Panini, Claude Arnulphy, Jean-Baptiste van Loo, William Kent.
fredrik westin
Fredric Westin, född den 22 september 1782 i Stockholm, död 13 maj 1862 i Stockholm, historie- och porträttmålare. Westin hade varit elev hos Lorens Pasch d.y. och Louis Masreliez på Konstakademien. Sedan han 1808 blivit kallad till akademiens agr?? och förordnad till konduktör vid kungliga museet blev han 1812 invald i Konstakademiens styrelse. Han blev 1815 vice professor och 1816 professor vid Konstakademien. Där var han också 1828-1840 direktör. 1843 utnämndes han till hovintendent. Till hans tidigare skede och till hans främsta alster hör "Dagens stunder", fyra dörrstycken i Karl Johans sängkammare på Rosersbergs slott med antikiserande figurer: Aurora som strör blommor över jorden, Apollon med sitt fyrspann, Diana följd av Aftonrodnaden samt Natten med sitt stjärnströdda dok (1812-13). På Säfstaholms slott finns "De fyra årstiderna presiderade av jordens gudinna" (1843), på Rosendals slott "Hebe med örnen" (1832) och "Flora bekransande Linn??s byst" (1843) och vid Stockholms universitet "Musiken, föreställd av en grupp unga flickor". Han målade också kompositioner ur den svenska historien ("Olof Skötkonungs dop", "Lutherska lärans antagande"). Westin målade en stor mängd porträtt då han under Karl XIV Johans tid var konstnären på modet. Som porträttmålare var han dock inte enhälligt uppskattad. En kritiker som Silverstolpe beklagade 1809 att en konstnär som "äger så mycken färdighet till stöd för sitt sökande av idealet" sysselsatte sig med en konst av så lågt värde och hoppades att han "måtte återvända från den platta verkliga världen till den poetiska." Hammarsköld menade 1818 att av de svenska konstnärerna var det Westin som hade de ringaste anlagen för porträttmålning. Scholander kallade hans porträtt för "vaxgubbar". Andra hade lovord att fälla över Westins porträtt. Gerss ansåg att Westins porträtt hade likhet och behag i uttrycket, enkelhet i ställning och klädsel, urval av natur i formerna och säkerhet och sanning i utförandet. Wennberg kallade honom "den förste svenske tecknarens Lorenz Paschs så värdige fosterson". Under Karl XIV Johans tid målade han rad porträtt på kungafamiljen. 1824 målade han en populär allegori över kronprinsessan Josefinas ankomst till Sverige, där Saga i gul och blå dräkt sitter på marken framför en runsten och blickar upp mot skyn där kronprinsessan i röd och vit dräkt svävar ned på en molntapp omgiven av tre amoriner. 1838 målade han Karl XIV Johan till häst på Ladugårdsgärdet hälsande med den trekantiga hatten. Efter att Sandbergs altartavla för Sankt Jacobs kyrka hade underkänts vände sig de ansvariga till Westin med uppdraget att måla en altartavla. Målningen, "Kristi förklaring" var klar 1828 och resultatet blev både hyllat och kritiserat. Andra altartavlor av Westin finns i Kungsholms kyrka ("Kristi uppståndelse", 1825), Åbo domkyrka ("Kristi förklaring", 1836), Uddevalla kyrka ("Kristus välsignar barnen") samt Carl Gustafs kyrka ("Kristi begravning", 1832).